Sista dagen att jobba

Redan igår tänkte jag på det när jag gick uppför sjukhusbacken. Tänkte att det var näst sista gången på ett bra tag. Idag var det sista gången jag "kämpade" mig upp. Nästa gång jag ska uppför den backen blir det i bil med en nervös och spänd sambo bakom ratten. Kanske kör han som en tok och ber mig andas ordentligt. Risken är stor att jag kommer ha svårt för det.

Här kommer bilder från sista dagen upp och ner för backen. 

Hissfoto :)

Vacker septembermorgon över Nissan.

På väg in mot stan.

Fönsterbild vid Espresso House.

Uppför backen.

Lilla "maggen".

Bjöd på bullar men det blev ett gäng över.

När är det dags att gå in här igen?

På väg hem igen.

Nu får vi helt enkelt se hur lång tid jag får hemma i "lugn och ro". Minst några dagar kommer jag behöva för att mentalt landa och förbereda mig. Jag hoppas att tror att jag får en vecka iaf. Kanske fyra veckor! Men det är inte nödvändigt. Först är det vanlig helg, sen ska jag ta hand om mig själv. På måndag får jag se vad jag hittar på, har inga måsten alls men vill aktivera mig lite för att inte bli uttråkad. Känns lite konstigt, det här är sista gången på väldigt många år jag bara har mig själv att tänka på och ta hand om. Inte många veckor kvar nu att vara icke-förälder. Sen har jag hört att livet förändras för alltid...