Efter min jobbiga fredag och mitt allmänna mående sista tiden började jag i helgen fundera över om jag börjat lida av järnbrist. Förra graviditeten fick jag äta järntabletter från v20 men denna gången har mitt hb varit okej så det har inte behövts. Jag mailade min bm på Mvc som ringde upp mig och bad mig komma in och ta ett nytt prov. Men det visade sig också vara okej, jag hade 123. Däremot kunde hon se att mina "depåer" låg på gränsen så hon sa att jag gärna fick äta järntabletter för att bygga upp reserver inför förlossningen. Det kan ju inte skada så jag hoppas att det ger mig lite extra ork de sista veckorna.
Jag och sambon har inte provat profylax eller att träna andning tidigare. När jag väntade Emmie fanns inga såna kurser i Halmstad. Nu har de visserligen börjat med det men det blev inte att vi gick på det ändå, av olika anledningar. Men ett par kompisar som också väntar barn nu i februari hade en bok med tillhörande dvd som vi fått låna. Och ikväll hade vi filmkväll! Skippade dock popcornen ;-)
Vi lärde oss en del nytt men det där med andningen är ju lättare sagt än gjort när man väl är där och har sådär j-a ont. Minns förra gången att bm sa till mig att andas in genom näsan och ut genom munnen men det gick sådär. Visserligen är det ju därför man ska träna men jag är nog ingen mönsterelev i det avseendet.
Såhär tjock är jag ikväll, v38. Fick en skön kommentar från en kollega igår. "Ojoj, du behöver ju nästan stödhjul under den där magen!" Man får ju kommentarer mest hela tiden nu, inget som stör mig alls. Vet att vissa gravida har ont av att benämnas tjockis och bli omtalad kroppsligt men inte jag. Jag
är ju tjock just nu. Tycker mest att folks frågor är av omtanke. Gulligt att kollegorna bryr sig. Även Emmies dagisfröknar frågar hur jag mår och de berättar att Emmie pratar om lillasyster i mammas mage. Tror hon kommer bli en stolt och hjälpsam storasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar