Minton är mitt äldsta brorsbarn, 7 år gammal. Han är väldigt speciell för mig. Jag minns samtalet när han var född och jag blivit faster för första gången, en härlig känsla. Även om han tyvärr bodde många mil bort (Kiruna). Under åren har vi setts ungefär 2-4 gånger per år och han brukar alltid vara så kramig och kelig. Nu när han fyllt sju var jag lite orolig att han inte skulle vara så kramig längre, att han kommit över det stadiet. Men icke! Han är fortfarande lika kramig. I helgen var vi på Liseberg till Mintons förtjusning. Vi skulle åka Kållerado tillsammans och när vi kom fram till spärren och la fram biljetterna fick jag veta att jag avråddes från att åka pga att jag var gravid. Jag förstod inte alls varför men killen sa att de alltid säger till om detta för det kan vara lite stötigt och att man åker på eget ansvar (det var ingen förbudskylt som på vissa andra attraktioner). Jag kände ingen oro så jag sa att jag håller i mig. När vi väl kommit förbi spärren kom Minton fram och kramade mig ordentligt om magen som för att visa att han skulle skydda mig. Det var så gulligt!
Som jag tidigare skrivit om ser han upp till min kära sambo. Han gick efter honom och pratade med honom hela tiden. Och de spelade spel på sina paddor tillsammans. Det är så kul att se att sambon är hans idol.
Han har definitivt godkänt sin fasters val av man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar