Under min uppväxt var min pappa blodgivare och jag var ibland med honom när han lämnade blod och jag minns att jag tyckte det var fascinerande. Detta trots att jag alltid tyckt det varit läskigt med både blod och kanyler. Men när min 18-årsdag närmade sig började jag tänka på att själv bli blodgivare, trots min blodskräck. Jag skulle övervinna den! Eller i alla fall lära mig att hantera den. Jag minns hur jag berättade för mina föräldrar om mitt beslut. De visste ju hur jag kände inför blod, sprutor och allt som har med sjukhus att göra så de tvivlade starkt på att blodgivning var något för mig. Men de tyckte det var bra av mig att ge det ett försök. Så kom dagen då jag skulle lämna blod för första gången och jag var jättenervös! Jag sa detta till sköterskan som nog märkte det på mig. Hon till och med avrådde mig från att bli blodgivare men jag sa att jag var fast bestämd. Minns att jag avskydde sticket i fingertoppen för att kolla blodvärdet (nuförtiden slipper man det onda sticket) men kanylen i armen var inte så farligt. Jag har tydliga och ytliga vener så det går lätt att sätta den på mig. Jag lämnade blod i några år och det gick jättebra men sen kom ett tillfälle då jag blev hemskickad i taxi. Under blodgivningen blev jag kallsvettig och började må dåligt. Sköterskorna tog hand om mig och ville inte skicka hem mig ensam så då blev det sjuktaxi hem. Nästkommande blodgivningar gick det bra som vanligt. Men sen hände det en grej efter nåt år. Men den gången började jag må dåligt först efter att jag var klar, jag gick på toaletten och svimmade därinne. Jag hade missat låsa dörren så nån kom in och hjälpte mig upp. Jag kunde ta mig därifrån utan taxi eftersom jag hade sällskap med mig den gången. Efter det tillfället ville jag inte lämna blod mer så jag gick inte tillbaka. Jag funderade en del på vad som hade hänt när jag mådde dåligt och kom fram till att jag inte följt rekommendationerna. Man ska inte lämna blod när man är hungrig, trött eller stressad. När jag var yngre tänkte jag inte så mycket på vikten av detta. Nu vet jag bättre! Åren gick och för några år sen pratade jag och en kompis om att börja lämna blod och jag kände att det var dags igen. I min journal står om det som hände och några gånger har personalen frågat mig om det. De är extra måna om mig!
Idag lämnade jag blod i Halmstad för första gången. Att lämna blod är något (nästan) alla kan göra och det är så viktigt! Som tjej får man lämna tre gånger per år, killar får lämna fyra. Idag tycker jag det är riktigt roligt att lämna blod, en trevlig stund för mig själv. Idag kommer jag ta det lugnt, ingen träning eller större ansträngning resten av dagen. Det här blir min slappardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar