Överväldigad

Idag fick vi två överraskningar med posten. Det var ett superfint kort som vår vän Hanna gjort. Hon är fantastisk på att rita och skriva fint. Vi blev båda oerhört glada för detta kort! Sambon tyckte det var likt oss :)

Dessutom skickade min kompis Lisa en jättefin mössa hon sytt åt Emmie. Lite stor än men om ett litet tag sitter den nog bra. 

Utöver detta har vi ända sedan Emmie föddes fått så många fina presenter och gratulationer. Vi är helt överväldigade! Idag tittade en av sambons mostrar spontant förbi med fina kläder till skruttan och jag hade en kompis på besök som uppvaktade med fina presenter. 

I helgen fick Emmie paket från flera i min släkt. Farmor gav pengar så att vi själva kunde köpa något till Emmie. Jag hittade bl.a. en fin klänning som hon nog kan ha om nån månad då vi ska på min yngsta kusins 25-årskalas. 

Den här fina dinosaurien fick Emmie av min svägerska Janna som hon sytt själv!

Många fina presenter har hon alltså fått, vår lilla skrutta. Vi tackar ödmjukast för dem alla! 

Värsta tv:n

Innan vi åkte hem från Göteborg tog vi en sväng på Media Markt. Där fick vi syn på värsta tv:n! 85 tum, 4*full HD och knivskarp bild. Jag menar verkligen knivskarp! Det var läskigt bra bild och vi stod helt häpna och bara tittade. Designen och storleken var häftig. Prislappen var också häftig, minst sagt. 300 tkr! Undrar just vem som köper en sån. Hur många kommer de att sälja..?

Mamma o pappa flyttar

Mina föräldrar har sålt sitt hus, mitt barndomshem, och flyttat till lägenhet i Kungälv. Den här helgen gick flyttlasset och vi åkte upp för att hjälpa till. De har köpt en jättefin lägenhet och jag är säker på att de kommer att trivas.

Emmie fick träffa många släktingar på mammas sida. Mina mostrar och morbröder, farmor, min lillebror med sambo och lilla son och såklart sin mormor och morfar. Imorgon blir det fler att träffa, bl.a. min morfar. Så det blir fyra generationer både med min farmor och morfar. 

Här är Emmie i mormors famn med mormors syster som övervakar. 

Såhär gott sover skruttan med pappa. 

Och här ligger hon på mitt bröst. Mysigt till tusen. 

På promenad

Idag började sambon jobba igen. Han har två pappadagar kvar att ta ut inom 60 dagar och de tänkte han använda för att förlänga ett par helger. Allt har ju flutit på jätteväl med Emmie så därför kände vi att det funkade.

Men det var allt lite tomt efter pappa när vi vaknade idag. Vi har haft så mysigt tillsammans senaste veckorna. Och vi har kunnat turas om att ta Emmie. Det var viss skillnad idag, det är ju bara en person hon kan få uppmärksamhet från. Tror att hon känner av att pappa är borta. 

Vi kom ut på en liten promenad i alla fall. Först var hon vaken men sen sov hon gott. 

Ny vardag

Sen Emmie kom till oss har mycket ändrats men hon är faktiskt lättare än vi trodde. Hon sover och äter mycket. Två nätter har hon sovit 7 timmar i sträck, vissa andra vaknar hon bara en gång. När jag pratar med andra så verkar det vara ovanligt när de är såhär små. Men hon har gått upp bra i vikt så bm säger att det inte gör nåt om hon inte vaknar på natten.

Men iom att hon sover så länge blir mina bröst väldigt spända så idag provade jag för första gången att pumpa ut för att "lätta på trycket". Det gick hur smidigt som helst. Jag smakade på mjölken och den smakade lite sött, inte så fet som jag hade trott. 

Häromdagen hade vi lite kompisar här och vi fick ett så fint kort av Helena och Anders. Det var en otroligt vacker text på insidan. Blev gråtmild när jag läste för det träffade mitt i!

För att visa vår tacksamhet gentemot personalen på förlossningen och BB bestämde vi oss för att skicka ett tackkort. Det såg vi att många hade gjort när vi var där. 

Livet rullar på i vår lilla familj. Det känns oerhört härligt att vara i den här bubblan. Jobbet och annat som förr upptog många tankar är inte alls lika viktigt längre. Det är Emmie, vi och nuet som räknas. 

Hennes namn är bestämt

Mysigt gos med sovande dotter en lördagskväll framför fotboll på tv:n.

Nu har vi bestämt vad vår dotter ska heta. Det blir Emmie! Det har varit ett favoritnamn men vi har velat känna oss för och bestämde oss därför inte direkt. Men själv fortsätter jag säga älskling, gumman, hjärtat eller skruttan till henne.

Första besöket

Farmor, farfar och faster Victoria kom på första besöket och jag tror bestämt att Skruttan charmade dem alla tre. Hunden var väl den ende som inte brydde sig nämnvärt ;-) De hade med sig fina blommor och presenter vilka vi tackar så jättemycket för!

Farmor och farfar träffar sitt barnbarn för första gången. 

Faster Victoria med lillan i sin trygga famn.

Nu är hon fem dagar gammal och jag blir bara mer och mer förälskad i henne. Jag kan ligga och titta på henne när hon sover och längta till hon ska vakna. Jag börjar lätt gråta när jag ser på henne, inga graviditetshormoner nu, bara lycka!

Vår söta, sovande prinsessa.

Mamma och dotter tittar på varandra. 

Hemma är det ju inga problem men när man är ute på stan känns det lite konstigt att gå med tårar på kinderna. I såna lägen tvingas jag bita mig i läppen och tänka på nåt annat. 

Vi fick blomsterbud igår igen, det gällde den felskickade buketten. Mormor och morfar hade beställt en mamma-barn-bukett men butiken hade skickat en helt "vanlig" bukett. Den nya buketten (buketterna) var så mycket finare!

Den felaktiga buketten.

Mamma-barn-bukett.

Såhär mycket fina blommor har vi fått!

Vi har fått så många lyckönskningar och gratulationer sen Skruttan föddes och vi är otroligt tacksamma och glada. Har försökt tacka alla och envar men vill passa på att göra det ännu en gång här på bloggen. Ett stort tack till er alla! 

Sååå lycklig!

Jag och sambon har nu äntligen blivit föräldrar och alla som känner oss vet redan att det blev en liten flicka! Den absolut sötaste i världen, såklart! Och hon är, vad allt verkar, helt och fullt frisk! Viktigast av allt.

Trodde inte man kunde känna sådan här lycka. Men det gör jag och tårarna kan börja rinna bara jag tittar på henne. Att hon är en del av oss, att vi har skapat henne, det är nästan för svårt att förstå. 

I lördags blev jag igångsatt och vi fick veta att vi skulle räkna med upp till tre dygn innan vi skulle få träffa bebis. Men vi fick vår lillskrutta samma kväll! Allt gick mycket fortare än väntat vilket var skönt. 

Jag har hört att vissa säger att den dagen de fått barn är den bästa i deras liv men sen har jag också hört att det är först dagen efter man fått barn som är den bästa i ens liv och jag är verkligen beredd att hålla med! Lördagen den 5 oktober var (från ca kl 16) den värsta och jobbigaste dagen i mitt liv. Den bästa och lyckligaste var nog i söndags och igår var jag ännu lyckligare och idag ytterligare lite till. Man har liksom återhämtat sig från pärsen att föda ut barnet.

Tillbaka på sjukhuset för att göra ett sk PKU-test.

Premiärpromenad med barnvagnen!

Fick en mamma-barn-bukett av Johanna och hennes föräldrar, så fin!

Mormor och morfar (mina föräldrar) skulle också skicka en mamma-barn-bukett men det kom en "vanlig" bukett istället. De blev snopna och ska reklamera så vi får förmodligen en bukett till snart :)

Min kompis Alexandra skickade dessa söta raggsockor som hon stickat, så otroligt söta!

Snacka om att man på några få dagar har fått perspektiv på livet, vad som verkligen är viktigt och att mina egna behov inte längre är lika viktiga. Sen ska jag ju inte släppa mig själv helt, jag är ju fortfarande jag och blir nog en bättre mamma om jag får göra lite eget också, på sikt. Men just nu är jag i en bubbla som jag vill vara i ett tag. Det är en häftig känsla att gå från två till tre. Två är ett par, tre är en familj och det är ju vad vi är nu! Känns otroligt stort och underbart.

Faktum är att jag inte kan formulera mig alls bra nu. Försöker skriva så fint och klokt men jag känner att orden inte kommer till sin rätt hur jag än skriver. Hoppas att det framgår mellan raderna hur jag känner ändå för det jag bara vill skrika ut är att jag är så förbaskat lycklig!!!

Tankar och känslor inför igångsättning

Jaha, då ligger man här. Förhoppningsvis sista kvällen hemma utan bebis. Men vi vet inte säkert. Efter den s.k. överburenhetskontrollen imorgon kanske vi blir hemskickade för att istället få komma tillbaka på lördag. Den här förbaskade ovissheten har spelat oss spratt, gång på gång. I fyra veckor har vi varit redo nu, två veckor innan bf och två veckor efter. Det är mentalt påfrestande att få vänta så länge.

Något som känns ledsamt och faktiskt lite av en sorg är att vi har blivit snuvade på "överraskningen". Det här att värkarna kommer helt plötsligt eller att vattnet går. Jag hade föreställt mig att jag och sambon skulle jobba tillsammans med värkarna och ta tiden mellan dem och det skulle bli en så speciell grej för oss två. Att vi sen skulle åka till förlossningen, jag med värkar och sambon körandes försiktigt men ändå så snabbt han vågat. 

Detta var en av mina målbilder (delmål) och en annan har varit att ringa runt till våra närmaste när bebis väl var född och överraska dem. Men nu vet ju alla att det blir bebis i helgen. Visserligen vet de inte om det blir igångsättning imorgon eller på lördag, det vet ju inte ens vi än. Och hur lång tid förlossningen sen tar vet man ju inte heller. Tyvärr är risken för en lång och utdragen förlossning större vid igångsättning så det oroar mig också just nu. 

Såklart är det viktigaste att få en fin och frisk bebis vilket vi hoppas på mer än något annat. Men mina känslor är ändå dessa, jag är besviken över att bli igångsatt. Dessutom har jag nu varit hemma fyra veckor och tappat en del av den energi och gnista jag hade tidigare. Jag sover verkligen inte bra på nätterna och kroppen är oerhört klumpig och obekväm. 

Får se hur det blir med sömn inatt. Jag lär nog vara nervös och tankarna kommer nog snurra ordentligt. 

Det här lär bli mitt sista inlägg innan bebis och jag kan nog lova att nästa inlägg blir mycket mer positivt. Och då utlovas många bilder!

Hos barnmorskan

Idag var jag hos barnmorskan för sista gången (innan bebis)! Vi har bokat in ett möte i december igen, men då ska knodden med. Allt var bra, rent medicinskt, även om hon förstod att jag är  riktigt less på att vara gravid nu. Bokade tid hos förlossningen på fredag och om min kropp är redo blir det igångsättning då, annars på lördag. Men bm sa att det är få som behöver bli igångsatta så vi hoppas att knodden vill träffa sina föräldrar innan fredag.

Om inte annat vore det ju väldigt synd om vi inte fick användning för den här värktimern som jag laddat ner och betalat 7 kr för! ;)