Har börjat tänka mer och mer på när det är dags. Förra gången blev vi ju snuvade på överraskningen då jag blev igångsatt 15 dagar över tiden. Men det är inte sannolikt denna gång säger min bm. Nu när vi har Emmie att tänka på är det lite stressande. Farmor och farfar står standby men ändå vet vi ju inte hur fort det kommer gå och de har en bit att köra. De är nog tidigast här på 40 minuter. Tänk om det sker när sambon är på jobbet och jag måste hinna få hem honom? Det vore på ett sätt bra om det sker när Emmie är på dagis. Jaja, det är bara att vänta och se. Men det är helt klart en annorlunda känsla den här gången i och med att vi inte bara har oss själva att tänka på, jag och sambon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar