Krafterna tryter

Nu har jag kommit till en punkt då kroppen börjat säga ifrån mer och mer. Orken tryter och jag måste vila betydligt mer än innan. Vissa kvällar ligger jag mest och jag går och lägger mig tidigt. Lillan lever fortfarande rövare i magen (ett tecken på hennes blivande personlighet??) och det är inte längre så mysigt med sparkar och buffar. 

Idag var den tyngsta dagen hittills och jag hade typ magknip i förmiddags. Dessutom fick jag ont i ländryggen som jag inte haft innan. Jag gick och la mig en stund i vilrummet på jobbet och hoppades kunna vara med på ett möte innan lunch men det gick inte. Jag åkte hem och bäddade ner mig. Sov flera timmar. Efter det var magknipen borta men jag känner mig fortfarande väldigt trött i kroppen. Tur att det är helg nu. Har en vecka kvar att jobba och då ska jag jobba kortare dagar. Inser att jag måste lyssna på kroppen även om jag vill orka mer. Jag längtar både efter att vår andra dotter ska komma till oss och att bli mitt vanliga jag igen. Att få ha min kropp för mig själv, det saknar jag just nu. Att mina bröst sen tillhör lillasyster ett tag framöver kan jag stå ut med. 

Extra ultraljud v37

Igår var jag på extra kontroll av magmåttet hos min barnmorska. Det visade sig att jag bara hade ökat 1 cm sedan mätningen för två veckor sedan. För att ta det säkra före det osäkra skickade hon mig på ett extra ultraljud för att mäta fostret och se så att lillan växer som hon ska. Idag var jag på förlossningen och fick göra ul. 

Även om jag inte vad direkt orolig kom jag på mig själv med att vara lite spänd och nervös på vägen till sjukhuset. Tårarna var nära flera gånger, jag är ju så mycket mer känslig nu. 

Allt visade sig vara bra! Visserligen är det en ganska liten tjej i magen men helt normalt och med tanke på Emmies födelsevikt (3300 i v42+0) är det inte alls konstigt att vi får en liten tjej igen. 

Detta vad nog sista gången jag gick in genom dörrarna till förlossningen innan det är dags! Bf är 20 feb så inom en månad tror jag att vi är där igen. Längtar!

Pulkaåkning och korvgrillning

Idag verkar bli sista dagen med snölandskap med temperatur under nollan. Imorgon sägs töväder komma in. Så vi har passat på att vara ute mycket idag. Vi behöver inte barnvagnen utan drar Emmie i pulkan eftersom det är snöklädda vägar runtomkring här. Vi har hunnit med lekplatsen, pulkabacken och korvgrillning vid en sjö i närheten.

Här kommer härliga bilder från idag. 

Mamma och dotter fnittrar i gungan när pappa puttar på ordentligt.

Bara ett stenkast från vårt hus ligger en fin liten sjö/damm där många åker skridskor.

Man ser vårt hustak, två hus till höger om det svarta huset.

Här grillade vi korv och drack varm choklad. 

Mina favvisar alla kategorier!

Någon försökte fota men det gick sådär...

På hemvägen gick vi över en äng.

Baksidan av vårt hus.

Än är inte dagen slut och jag har precis gjort en bulldeg som jäser. Om nån timme blir det gofika här hemma. Lördagar är härliga!

Vackert vinterlandskap

Idag kom jag hem när det var ljust. Händer inte ofta nuförtiden! Idag var det extra ljust pga snö och sol och det riktigt gnistrar ute. Jag tog några bilder på väg hem från bussen vid 16-tiden. 

Den sista bilden är inifrån vårt vardagsrum. Kolla in frosten på huset, till vänster. 

Enligt väderprognosen kommer vi ha minusgrader några dagar till. Sen vänder det och vi ska få klassiskt vinterväder igen; plusgrader och regn. Ser jag inte framemot. Även om minusgrader tvåsiffrigt är väldigt kallt för mig som inte kan klä mig så varmt nu när jag är höggravid. Men som sagt, vackert har vi det åtminstone ett par dagar till!

Vecka 36

Nu är jag mitt i vecka 36. En månad kvar till bf. Två till sex veckor kvar kan man tänka. Jag känner mig alltmer klumpig och less på graviditeten. 

Har börjat tänka mer och mer på när det är dags. Förra gången blev vi ju snuvade på överraskningen då jag blev igångsatt 15 dagar över tiden. Men det är inte sannolikt denna gång säger min bm. Nu när vi har Emmie att tänka på är det lite stressande. Farmor och farfar står standby men ändå vet vi ju inte hur fort det kommer gå och de har en bit att köra. De är nog tidigast här på 40 minuter. Tänk om det sker när sambon är på jobbet och jag måste hinna få hem honom? Det vore på ett sätt bra om det sker när Emmie är på dagis. Jaja, det är bara att vänta och se. Men det är helt klart en annorlunda känsla den här gången i och med att vi inte bara har oss själva att tänka på, jag och sambon. 

Dagens besök hos Mvc

Här ligger jag och jäser i en fåtölj och värmer mig vid en skön brasa.

Idag var det dags för jobb igen men innan dess var jag hos min barnmorska på Mvc. Jag hade fina värden som jag brukar. Blodtryck 100/60, det var bra sa hon. Lillans hjärtslag var 136/minut, jämna och fina. Hon ligger med huvudet nedåt, det är "ruckbart" men hon kommer nog inte flytta sig. Men sparkar med övriga kroppen gör hon! Och det ordentligt! (Inatt höll hon mig vaken två timmar...) Jag hade inte ökat så mycket i vikt och heller inte i storlek på magen som hon alltid mäter. Jag hade helt planat ut på den kurva man bör följa hyfsat åtminstone. Så hon bokade in mig på ett nytt besök om två veckor, veckan innan min nästa ordinarie kontroll. Om jag inte ökat då kanske jag får ett nytt ultraljud för att kolla lillans storlek. Men det är inget jag oroar mig för. Min bm är så lugn och låter mig förstå att det inte är nåt konstigt. Hon är bäst!

Några sista plagg

Häromdagen beställde jag några nya mammaplagg. Har visserligen inte långt kvar av graviditeten men den här årstiden behövs mer än bara linnen och toppar. De jeans jag använt mest sprack mellan benen förra veckan :/ (de klarade uppenbarligen inte två graviditeter). Försökte laga men det gick upp igen. Oavsett har jag tänkt köpa nya ett tag för de andra två par gravidbyxor jag har är från förra graviditeten och av tunnare sort. Såhär års är de på tok för kalla så jag har känt mig ytterst begränsad när det gäller min garderob ett tag. Nu väntar jag på att dessa plagg ska levereras!

Sen är det ju så att jag knappast kommer i mina vanliga byxor förrän ett bra tag efter förlossningen. Så var det sist i alla fall. Så mammakläder behövs både under graviditet och ett tag efter. Men med tanke på att jag får barn bara några månader innan sommarsäsongen är det full fart mot Beach 2016. Amningen brukar ju hjälpa till med viktminskningen och sen är det promenader och träning som gäller. Tacksamt nog har jag inte gått upp lika mycket denna gång så jag hoppas och tror att jag ska kunna få bort graviditetskilona på tre månader, lagom till juni. 

Uppdatering gällande sjukstugan. Emmie smittade både mig och sambon så vi låg däckade igår. Vi var hemma allihopa både igår och idag. Emmie fick ett bakslag igår kväll så hon får vara hemma med sambon imorgon när jag går till jobbet. Jag känner mig bra igen och ska börja torsdagen med ett besök hos min barnmorska för vecka 35-kontroll! 

Sjuklingen Emmie

Efter vår mysiga dag igår somnade Emmie ganska lätt. Men hon vaknade vid 22 och var ledsen så vi tog upp henne. Det dröjde inte länge innan hon kräktes upp middagsmaten i soffan. Vi undrade om det var en tillfällig kräkning eller om hon blivit sjuk på riktigt. Hon hade inte visat några som helst tecken på att må dåligt tidigare under dagen. Men det visade sig bli en jobbig natt. Hon spydde gång på gång ända fram till halv sex på morgonen. Hon vaknade vid åtta och ville spela på paddan vilket var skönt för jag och sambon var supertrötta och behövde sovmorgon.

Idag har hon varit ganska loj och har knappt ätit någonting. Som tur är har hon druckit mycket. Hon spydde en gång i förmiddags men efter det har hon klarat sig. Nu blir det vabb minst måndag och tisdag. Jag tar första dagen till att börja med. 

Hon sover inte men hon är så hängig att hon blundar ändå.

Det är så jobbigt att se sitt barn må dåligt och vara ledsen. Jag önskade att jag kunde ta bort det varje gång hon spydde i natt. Nu hoppas vi bara att det inte kommer mer och att hon piggnar till alltmer imorgon och vill äta lite mat. Vi får ha en mysdag hemma imorgon, jag och stumpan. Jag har inte samma ork och fart nu mot slutet av graviditeten så vi kommer ta det lugnt. Hoppas bara att jag och sambon inte blivit smittade. Jag pallar inte med kräksjuka nu. Jag har nog som jag har det med min graviditet som börjar bli allt tyngre. Förra gången Emmie hade kräksjuka (i november) klarade vi oss båda två.

Jämför denna bilden mot den jag la ut igår. Samma gata en dag senare...

Snön har äntligen kommit

Som vi har väntat! De flesta hörn av vårt avlånga land verkade ha fått snö men vi hade bara fått kyla (tidigare i veckan). Men så igår kom snön äntligen och idag har det snöat ännu mer. Oavsett om man har barn eller inte är det underbart att vara ute i snö tycker jag. Men extra kul blir det förstås när man har barn som lyser av glädje när vi leker tillsammans i snön. Idag har vi varit ute jättemycket och Emmie har fått åka pulka på flera ställen. Vi började att åka runt en sväng i trädgården och lite senare gick vi iväg till en pulkabacke i närheten.

Så här fin är vår gata nu. 

En glad unge i snöfallet.

Under eftermiddagen tog vi bilen och körde till svärföräldrarnas lantställe fem mil från Halmstad. Det ligger så fint vid en sjö och där grillade vi korv och åkte skridskor. Vissa av oss skippade skridskorna och var ute på isen i skor istället. Superhärligt!

Den här skruttan gillar att åka pulka minsann!

Sambon och svärfar ger sig ut på isen med snöslunga för att fixa till en isbana.

Inte ofta man kör en snöslunga och därför är det extra kul när man får göra det :)

Korvgrillning ute på vintern är verkligen något extra!

På vägen från landet åkte vi till Vallåsen som är Sveriges sydligaste skidanläggning (mig veterligen). De har sprutat snö senaste veckan och öppnade för säsongen igår. Det var jättefint där, det är ju snö i både backar och terräng nu vilket inte alls hör till vanligheterna. Ganska mycket folk men vi var bara där ett kort tag och lät Emmie åka lite i pulkabacken. Där fick hon bra fart med lilla pulkan :-)

Emmie räds inte fart i backen. 

En av backarna där många åkte kvällsåkning när vi kom dit. 

Till sist var det skönt att komma hem och varva ner lite. Laga lite god mat denna lördagkväll (sambon fixade med maten som vanligt). Jag tände en brasa vilket jag börjat göra mer och mer sista tiden. I början när vi bodde här lyckades jag aldrig få till en brasa. Kan tyckas konstigt men det var inte så lätt som jag trodde. Nu har jag fått till "tekniken" och det är inga större problem. Lite stolt är jag faktiskt över det! Vi tänder brasa i princip varje dag nu, på helgen blir det ofta både morgon och kväll. Det ger både värme och mys, sänker elförbrukningen en aning också. 

Min underbara dotter

Här kommer några bilder på min underbara dotter. Älskar henne så!

Emmie har på sig ett av sina dophalsband för första gången.

Leker med Play-Doh som hon tycker så mycket om.

När mamma bakar är det skönt att dottern roar sig med paddan en stund.

I väntan på bussen när vi skulle åka till badhuset idag.

Vad vore livet utan henne? Får faktiskt tårar i ögonen när jag tänker på hur mycket hon betyder för mig. Är nog lite extra känslig nu när jag är gravid. Ikväll har jag flera gånger gått och tittat till henne där hon sover sött i sin säng. Vi pratar mer och mer om lillasyster i magen och det känns som att Emmie håller på och skapar ett band till sin syster redan nu. Hon säger så kloka saker och vill att hon ska komma ut ❤️. 

Första dagen 2016

Den här selfien tog jag igår, på nyårsafton, innan gästerna skulle komma. Emmie och jag var i princip klara och satt och tittade på Pippi medan sambon stod i köket och förberedde nyårsmiddagen. 

Jag blir så glad när jag ser på bilden. Fick visserligen inte Emmie att titta in i kameran men vad gör väl det. 2015 är till ända. Ett fantastiskt år på så många vis! Orkar, hinner eller ens kan inte skriva en bra årsresumé men vill ändå dela med mig av min känsla av tacksamhet. Ett år tillbaka är nästan hälften av Emmies liv. Och så mycket har hänt, hon har lärt sig så himla mycket det här året. Hon pratar och förstår jättemycket. Och snart ska hon bli storasyster, känns magiskt! Vi ska bli en familj på fyra. "Tjejerna mot killen" som jag skojar med sambon ;-) 2016 kommer garanterat bli ett starkt år liksom de senaste har varit. 

Jag är ledig ännu några dagar och ska då fokusera mycket på Emmie. När jag sen börjar jobba igen efter Trettondagen är det bara fyra veckor tills jag går hem igen. Jag tänker på mina döttrar. Emmie och lillan. Det är knappt att jag vågar skriva det. Är inte i "mål" än men jag tror bestämt att jag snart kan säga det högt. Om ca 1,5 månader kommer jag återigen få uppleva något underbart. Min målbild denna gång är när Emmie träffar sin lillasyster för första gången. Då kommer jag helt säkert att böla.