Inskolning påbörjad

Så var det dags för Emmie att börja på förskolan, vår stora tjej! Vi börjar såklart med inskolning, sju dagar. De första två tog jag och nästa vecka varvar vi lite. Bra för både oss och Emmie tror jag.

När vi var på besök på förskolan i början av december visade hon sina sociala talanger direkt. Hon är verkligen inte blyg eller mammig/pappig. Hon springer runt och kollar vad hon kan leka med och tittar nyfiket på de större barnen. Fastän hon är yngst ser hon sig nog som en i gänget.

Första inskolningsdagen var jag med mellan 9 och 13.30. Det gick jättebra och hon verkar trivas bra. Hon får vara med andra barn och får mer stimulans än vad vi kan ge henne här hemma. Fröknarna tyckte att Emmie var väldigt framåt så de sa att jag nog skulle kunna lämna henne och gå ifrån redan på fredagen. Så när jag kom på fredagen lämnade jag henne redan efter typ 10 minuter och hämtade henne tre timmar senare. Jag var inte alls orolig för att det inte skulle gå bra men det kändes såklart lite konstigt att gå därifrån utan min dotter. Egentligen lämnar man ju henne till främlingar. Jag öppnade grinden för att gå ut och då kom värsta känslostormen över mig och jag brast ut i gråt. Jag storbölade och ringde till sambon för att berätta att jag nu lämnat Emmie. Försökte sansa mig men det var svårt, han hörde inte vad jag sa och trodde att något hade hänt. Till sist fick jag fram att jag bara var känslosam. Messade med en kompis (trebarnsmamma) på kvällen och hon sa att jag hade en "fullständigt normal reaktion". Så det var ju skönt att få veta :)