Emmie i höstlöven

Den här helgen börjar lida mot sitt slut men den har varit riktigt härlig. För en gångs skull hade vi inte så mycket planerat och det var välbehövligt. Vi har hittat på en hel del men inte haft några tider att passa utan tagit dagen som den kommer. Jag har haft en väldigt skön känsla hela helgen och den känslan är en lisa för själen. En känsla av balans, harmoni eller vad man nu vill kalla det. 

Idag tog vi en skön höstpromenad på underbara Galgberget. Emmie fick själv strosa runt i höstlöven och jag hade med mig kameran och fick flera fina bilder. Åh, vad jag älskar den här skruttan! Min lilla dotter. 

Underbara unge!

Inte helt lätt med balansen i höstlöven.

Pappa, var är du?

Hon är inne i en så härlig fas nu. Hon upptäcker saker, hon pratar mer och mer, hon visar vilja, hon är så gosig, lekfull och hon är busig. Klättrar på allt hon kommer åt och plockar clementiner från fruktskålen och sätter tänderna i skalet (hon älskar clementiner). Det är en fröjd att vara hennes mamma även om man inte får så mycket lugn och ro alla gånger.

Som jag nämnde häromdagen har vi fått förskoleplats till henne och jag tror att hon kommer stortrivas på förskolan. Sambon tar ofta med henne till Öppna förskolan och där är hon framåt och leker bra. Hon är ganska lätt och enkel så i en lekfull miljö med flera andra barn och snälla fröknar kommer hon nog trivas som fisken i vattnet. Även om det är en process att vänja sig vid att vara från mamma och pappa såklart. Men det ska nog bli bra under inskolningen. Så länge vi bor kvar här i stan kommer det ju bli lite meckigt att hämta och lämna men det får vi hantera. Jag blev riktigt glad när jag kollade hur bussarna går för det finns en direktlinje som stannar precis utanför skolan (det ligger både grundskola och förskola mitt emot varandra). Så 14 minuter från busstationen i stan tar bussen och det blir bra. Även om det kommer ta ca en timme totalt sett innan jag är på jobbet de dagar jag lämnar på morgonen. Jag får ta bussen till förskolan med Emmie och sen ta bussen tillbaka till stan igen för att komma till jobbet. Det är ju en övergångstid och när vi väl bor i huset tar jag förskolan på väg till eller från jobbet. Så länge Emmie mår bra och trivs så får vi stå ut med situationen.