Älskade unge

Min dotter och min sambo är min familj. Det viktigaste i mitt liv. Emmie fyller snart ett år och vilket år det har varit. Jag hade aldrig kunnat tro att sådan kärlek kunde rymmas inom mig. Den är olik all annan kärlek och det är helt underbart att vara Emmies mamma. Jag är verkligen lycklig och tacksam över att ha fått möjligheten att bli mamma och att Emmie har fördjupat kärleken mellan mig och sambon. Varje dag tänker jag på detta även om jag inte är lika lättrörd som de första månaderna då jag kunde börja gråta av lycka bara av att titta på henne. 

Pappas trygga hand

Sambon är den bästa pappan Emmie kan ha. Han är precis den pappan jag tidigare önskade till mina framtida barn. Jag har inte behövt ställa krav på honom, han tar ansvar utan att det är något konstigt med det. Precis som det ska vara. Vi är väldigt jämställda och jag ser inget alternativ till det när det gäller familjen. Sedan jag började jobba har jag fått vissa märkliga frågor (inte så många men ändå). "Var är din dotter nu? Har hon börjat på förskola redan?" "Du var inte hemma länge?" "Hur känns det att ha börjat jobba igen, har du kunnat släppa kontrollen till din man?" "Oj, ska din man vara hemma så länge?" Vissa verkar vara väldigt omoderna och kan inte förstå att det är självklart för många familjer att dela på föräldraledigheten. Emmie är såklart det viktigaste för mig men också för sambon så varför skulle jag inte förlita mig på att sambon tar hand om hem och barn minst lika bra som jag. De som inte kan släppa kontrollen behöver nog snarare jobba med sig själva och inte misstro att mannen klarar att ta hand om sitt barn. Om jag inte hade trott att sambon skulle ta väl hand om vårt barn hade jag inte valt att skaffa barn med honom. Jag är fullkomligt lugn och trygg med att han är hemma och sköter allt när jag är på jobbet. Jag passar på att njuta nu innan vi kommer in i ekorrhjulet med lämningar och hämtningar på förskolan. Då blir nog vardagen en större utmaning. 

Den bästa stunden på dagen är när jag kommer hem till min lilla tjej som tittar på mig och ler stort, kryper fram och sträcker upp sina armar mot mig. Vissa dagar hinner hon vakna innan jag sticker iväg till jobbet och det är jättemysigt men då känns det lite jobbigare att gå iväg när man egentligen vill stanna i sängen och mysa med henne. Det spar jag till helgen. Helgmorgnarna är ljuvliga, hela familjen gosar i sängen tillsammans. Kärleken till och från ett barn är så stark att jag inte kan förstå hur den kan bli större men under det här året har den bara vuxit hela tiden. Och lär väl fortsätta...