Fabriksvisning hos Eksjöhus

Ledig från jobbet och familjeutflykt till småländska Eksjö stod på schemat idag. Vi gick upp tidigt för att hinna till Eksjö till kl 10 då vi stämt träff med produktionsledaren Ingemar. Efter knappt tre timmar kom vi fram och var förväntansfulla när vi började vår rundvandring. Ingemar guidade oss genom produktionens alla delar och berättade utförligt hur husbygget går till i fabriken. Han har jobbat där i 48 år och kan sin sak. Det var jättespännande! I den första delen fick vi inte se något av vårt eget hus och då kände jag mig lite snopen men i en annan del av fabriken såg vi många byggelement med vårt ordernr på; 27938. Det kändes otroligt kul! Vi skojade lite med byggkillarna och sa att "nu får ni allt vara extra noggranna" och de verkade tycka det var kul att kunderna bakom husdelarna kom på besök. Idag var första gången vårt hus blev lite verkligt. Innan har vi ju bara haft plan- och fasadritningar att titta på men nu kunde vi tom ta på vårt hus. Det här är en dröm som håller på att bli sann! Jag har alltid drömt om ett fint hus, och helst att bygga ett eget hus och sambon har haft samma dröm sen innan han träffade mig. Nu står vi här och ser vår dröm komma närmare och närmare.

Just nu är huset grundmålat i grått men vi ska ha vitt hus så det blir till att måla nästa sommar.

Här byggs garageväggar men våra var redan klara och utlastade.

Fönsternischer. 

Vårt ordernr syns mitt bland alla andra.

Det är våra brädor som körs här!

Jag har ringat in vårt hus. Alla dessa hus tillverkas inom en tvåveckorsperiod.

Detta är framsidan på vårt hus. Fönstren längst bort är i köket och de närmst i bild är i tvättstugan.

Ytterligare en del av framsidan på huset, den verkliga husdelen på bilden nedan.

Det här är fönstren till de två "barn-rummen".

En del av våra byggelement som är klara och utlastade. 

Denna sektion är stora badrummet (gråa delen) och närmst i bild är vårt stora sovrum.

Emmie inspekterar takstolarna :)

Plattan nästan klar

I tron att plattan skulle vara klar åkte vi ut till tomten idag. Men plattan var faktiskt inte helt klar. Så här ser plattan ut innan den fylls med betong. Vi kan ju inget om sånt här men det är bara att hoppas att "gubbarna" vet vad de gör och att alla ledningar och rör är placerade på rätt ställe.

Vi träffade på en av grannarna som sa att han håller koll på byggarna och att de jobbar på bra. Vi ska inte oroa oss sa han :) Plattan behöver bara 2-3 dagar på sig att härda innan huset kommer. Sen fortsätter tydligen den processen även efter att huset är på plats. Och nu är det bara åtta dagar kvar tills huset kommer! Måndagen den 6 oktober kl 07.00 ska den så kallade 1:a leveransen av huset komma. Då är vi på plats och dokumenterar när de sätter ihop vårt hus (skal). Men redan om två dagar ska vi åka på studiebesök till Eksjö och se vårt hus byggas i fabrik. Lovar att ta bilder och visa upp här på bloggen!

Hektisk vardag

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Tiden och orken att blogga har minskat så ni får stå ut med att inläggen inte kommer så ofta just nu. 

På jobbet är det väldigt mycket att göra. Roligt och mentalt stimulerande men också lite övermäktigt ibland. Sen har vi allt med huset som tar mycket kraft och tid på kvällarna. Massa val ska göras och det är så svårt. Vår att-göra-lista blir längre och längre. Sen har jag lite annat på gång som jag inte kan berätta om nu men det tar mycket tankeverksamhet. 

Jag vill inte beklaga mig, bara konstatera att det känns så här. Jag älskar mitt liv men det snurrar på väldigt fort just nu. Det är en väldig tur att jag har min käre sambo som är hemma med Emmie och hinner med att fixa lite annat på dagtid. Han är en klippa!

 Emmie sov såhär gott när jag gick upp idag. 

Älskade unge

Min dotter och min sambo är min familj. Det viktigaste i mitt liv. Emmie fyller snart ett år och vilket år det har varit. Jag hade aldrig kunnat tro att sådan kärlek kunde rymmas inom mig. Den är olik all annan kärlek och det är helt underbart att vara Emmies mamma. Jag är verkligen lycklig och tacksam över att ha fått möjligheten att bli mamma och att Emmie har fördjupat kärleken mellan mig och sambon. Varje dag tänker jag på detta även om jag inte är lika lättrörd som de första månaderna då jag kunde börja gråta av lycka bara av att titta på henne. 

Pappas trygga hand

Sambon är den bästa pappan Emmie kan ha. Han är precis den pappan jag tidigare önskade till mina framtida barn. Jag har inte behövt ställa krav på honom, han tar ansvar utan att det är något konstigt med det. Precis som det ska vara. Vi är väldigt jämställda och jag ser inget alternativ till det när det gäller familjen. Sedan jag började jobba har jag fått vissa märkliga frågor (inte så många men ändå). "Var är din dotter nu? Har hon börjat på förskola redan?" "Du var inte hemma länge?" "Hur känns det att ha börjat jobba igen, har du kunnat släppa kontrollen till din man?" "Oj, ska din man vara hemma så länge?" Vissa verkar vara väldigt omoderna och kan inte förstå att det är självklart för många familjer att dela på föräldraledigheten. Emmie är såklart det viktigaste för mig men också för sambon så varför skulle jag inte förlita mig på att sambon tar hand om hem och barn minst lika bra som jag. De som inte kan släppa kontrollen behöver nog snarare jobba med sig själva och inte misstro att mannen klarar att ta hand om sitt barn. Om jag inte hade trott att sambon skulle ta väl hand om vårt barn hade jag inte valt att skaffa barn med honom. Jag är fullkomligt lugn och trygg med att han är hemma och sköter allt när jag är på jobbet. Jag passar på att njuta nu innan vi kommer in i ekorrhjulet med lämningar och hämtningar på förskolan. Då blir nog vardagen en större utmaning. 

Den bästa stunden på dagen är när jag kommer hem till min lilla tjej som tittar på mig och ler stort, kryper fram och sträcker upp sina armar mot mig. Vissa dagar hinner hon vakna innan jag sticker iväg till jobbet och det är jättemysigt men då känns det lite jobbigare att gå iväg när man egentligen vill stanna i sängen och mysa med henne. Det spar jag till helgen. Helgmorgnarna är ljuvliga, hela familjen gosar i sängen tillsammans. Kärleken till och från ett barn är så stark att jag inte kan förstå hur den kan bli större men under det här året har den bara vuxit hela tiden. Och lär väl fortsätta...

Fiffig Herb chopper

När jag hade Tupperwareparty för några veckor sedan fick jag en värdinnegåva, såklart :-) Jag fick en Herb chopper som man kan ha för att tex hacka lök, färska kryddor eller björnbär (fick jag tips om). Än så länge har jag bara provat att hacka lök i den och jag måste säga att det är skitkul! Man drar några gånger i snöret som om det vore en gammal utombordare ;-)

Jag har alltid varit en sån som vill ha riktigt finhackad lök samtidigt som jag är långt ifrån en kockhackare (ni vet, kockar på tv som finhackar en lök på nolltid). Nu får jag löken finhackad utan ansträngning. Det går fort, jag behöver inte oroa mig för att slinta med kniven och resultatet blir riktigt bra! Dessutom är det bara att skölja i varmt vatten så man behöver knappt diska den. Den kostar en slant så jag är glad att jag fick den. Men jag kan nog säga att den är värd sitt pris (450 kr) ändå. 

Kakelkaos

Idag har jag fått ett uppvaknande som skrämmer mig lite. Det är egentligen ett angenämt problem men det känns ändå jobbigt. Det börjar bli dags att bestämma oss för kakel, klinker och tapeter. Idag har vi åkt runt och tittat lite och under tiden började jag känna lite panik. Fy bubblan vad mycket vi ska välja! 

Vi ska välja klinker till hallen, tvättstugan och två badrum. Vi ska välja kakel till kök och två badrum. Sen har vi valt att själva införskaffa badrumsmöbler till det stora badrummet och inredning till tvättstugan (gillade inte det som var standard från leverantören). Utöver detta ska vi välja tapeter till alla rum. Det är alltså många val och det finns så mycket fint att välja bland (som kostar dessutom...). I badrummen vill vi inte ha en sorts kakel överallt utan kanske göra en "fondvägg" och nåt annorlunda bakom spegeln och i duschen. Jag blir helt matt av att bläddra i kataloger, surfa på nätet och åka runt till alla butiker. 

Vi ska boka tid hos Svenska kakel som är leverantör till Eksjöhus och förhoppningsvis få god hjälp och guidning av dem. Vi får välja kakel och klinker för 250 kr per kvadrat, resten får vi lägga till själva. Hittade inget kul i den prisklassen. Det mesta vi gillade låg på minst 600 kr och vissa på över tusenlappen. Räknade ut att vi har ca 85 kvadrat som ska kaklas och klinkas. 

Jag vet att detta är ett i-landsproblem av stora mått! Jag står just nu längst ner vid en brant uppförsbacke. Hoppas att jag snart kommit en bit upp, i alla fall mentalt. 

Utsättningen

Så var det dags för utsättning. Eftersom jag jobbade fick sambon och Emmie åka dit i egenskap av byggherre :) Förutom representanter från kommunen var där flera personer från firman som ska gjuta plattan. Kommunnissarna utgick från nybyggnadskartan som visar var på tomten huset ska placeras och mätte ut koordinater med gps för att markera exakt var plattan ska vara. Noggrannhet är viktigt i ett sånt här läge! Nu börjar grundarbetet inför plattgjutningen. Det är en hel del jobb med det.

Känns abstrakt att det om nån månad växer upp ett hus där det nu ligger sand. Vårt hus!

Nu börjar det!

Än har vi ingen platta, än mindre ett hus. Men nu är ogräset borta och byggnadsställningarna som någon lagerhöll på vår tomt likaså. Just nu står det en grävmaskin på tomten och det ligger sand under där plattan sen ska vara. På fredag ska sambon till tomten på utsättning. Vet faktiskt inte riktigt vad det innebär men har fått uppfattningen att det handlar om att markera ut var huset på tomten ska placeras och därmed exakt vart plattan ska gjutas. Så nu är husbollen i rullning minsann! Vi är så förväntansfulla och känner ÄNTLIGEN! Det ska bli så spännande att följa bygget och troligen kommer det att hända grejer vecka för vecka. 

Vår tomt 2 september 2014.

Jag och Emmie någonstans i vårt framtida vardagsrum.

När vi var vid tomten idag stötte vi på grannarna i huset tvärsöver. De såg att vi gick där och fotade och började prata med oss. De verkade vara ett jättetrevligt par med två barn, dock äldre än Emmie. Nu börjar det kännas på riktigt! Vi har nu hunnit "socialisera" oss lite grann med ena grannhuset, hoppas vi får chans att prata med fler när vi åker på våra rundor till Albinsro under hösten.

Framöver kommer jag givetvis att blogga en hel del om vårt husbygge för det finns nog mycket att visa och berätta. Det blir förhoppningsvis kul för er läsare men också för oss själva att kunna gå tillbaka och läsa om hela processen i efterhand. Därför är det så bra att jag har gjort kategorier i menyn till höger. Det är bara att välja Husbygge för att läsa allt om vår husresa.