Årsresumé 2013

Vilket år! Helt klart det bästa och mest betydelsefulla i mitt liv så här långt. Jag ska försöka ge mig på en sammanfattning som inte enbart har med moderskap att göra, även om det såklart är det största som hänt det här året. Här är förra årets resumé. Även 2012 var ett händelserikt år med ny stad och nytt jobb.

I mitten av januari väntade jag på mensen och jag hade full koll på vilken dag den borde komma. Redan innan den dagen var slut kände jag på mig att jag nog var gravid (äntligen). Så jag gick till Apoteket och köpte test på lunchen. Var så ivrig att komma hem och testa trots att sambon var på kundresa. Väl hemma och med kiss på stickan kunde jag se ett svagt + men var ändå osäker. Googlade för att se hur andras plus sett ut och insåg då "Jag är gravid!" En sån lyckokänsla! Jag hade tänkt vänta till sambon kom hem dan därpå och berätta på ett kul sätt men jag pallade inte vänta. Skickade ett mess och skrev "Ring mig!" och när han väl ringde berättade jag och han hade då svårt att fatta det.

Suddigt plus på stickan. Mms:ade bilden till sambon som var på annan ort.

Vi njöt, dock med viss oro, av de kommande veckorna men det dröjde inte länge förrän jag började känna av det klassiska graviditetsillamåendet. I princip var hela februari en månad jag helst velat radera ur kalendern. Jag blev sjukskriven på halvtid då jag inte kom upp ur sängen på förmiddagarna. Vår resa till Åre i mitten av mars var hotad och det kändes jobbigt men ungefär en vecka innan avfärd lättade illamåendet och jag vågade börja se framemot resan.

Gänget i Åre fikar utanför en mysig kåta på Tegefjäll.

Vi hade en toppenvecka i Åre tillsammans med fem kompisar och när vi kom hem var det dags för kontroll på Mvc och 12 veckor hade passerat så vi kunde börja slappna av och se framemot min växande mage :)

Bebis på jäsning, här i vecka 22.

Tidigt insåg jag att jag inte skulle kunna köra motorcykel den här säsongen så jag bestämde mig för att sälja den. Tyvärr blir den bortprioriterad under graviditet och småbarnsår. Det kändes sorgligt men ändå som ett bra beslut och killen som köpte den var precis en sån person man vill sälja sin pärla till. Han var överlycklig. 

Kollat lufttryck innan den ska besiktigas för att sedan läggas ut på Blocket.

Våren tickade på och i maj åkte vi till Stockholm för att gå på Bon Jovi. En superskön helg med försmak av den varma och goa sommaren som vi ovetande hade framför oss. Trots en del oflyt hade vi kalaskul i huvudstaden.

Bon Jovi på Stadion den 24 maj.

Snart hade halva året gått och det var dags för vår stora resa till New York, som jag längtat! Det har alltid varit ett drömresmål och nu äntligen skulle vi åka dit. Det är verkligen en stor stad och då var vi ändå bara på Manhattan. Broadway var det som jag blev mest fascinerad av, det som gav mig mest "wow"-känsla. Vi var där flera kvällar och efteråt kände jag att vi hade behövt mer tid där men 6 dagar ska räcka till mycket. Resan var värd varenda krona och jag vill absolut tillbaka men det lär nog dröja några år nu när vi har småbarn. Jag köpte ju inga kläder där som sambon gjorde och det vill jag såklart göra nästa gång.

Broadway, så häftigt!

Jag utanför vårt hotell, The New Yorker.

I slutet av juni åkte vi till Nyköping på namngivningsceremoni för min yngste brorsson Sixten. Det var en superhärlig sommarhelg och jag verkligen njöt av vår lilla roadtrip genom ett vackert Sverige.

På ett pittoreskt lantställe utanför Nyköping. 

Sommaren fortsatte med underbart väder och svullna fötter. I juli var det högsommarvärme och jag njöt till fullo av det härliga vädret även om magen gjorde att jag inte kunde sola ryggen. Inte förrän i augusti började jag tycka värmen blev jobbig när jag blev alltmer höggravid.

På stranden i juli.

Jag gick i flipflops ända till slutet av september.

 I juli hann vi med ytterligare en konsert. Gyllene Tider på Ullevi i Göteborg. Det var också en superhärlig sommarkväll, helt fantastisk. Konserten var bra och nostalgisk. Höjdpunkten var när Marie Fredriksson helt överraskande kom in och sjöng sista låten "När alla vännerna gått hem". Det var magiskt och jag hade gåshud över hela kroppen!

Allsång på Ullevi till välkända låtar.

När jag fyllde år var min äldste brorsson Minton på besök. Som jag skrivit om innan är sambon lite av en idol för honom. För ett par år sedan fick han sitta på min motorcykel och då var han ganska tuff. Men nu var han lite mesigare. Efter viss övertalan gick han med på att sitta på sambons hoj och det ångrade han inte och sen tog sambon honom på en försiktig tur i garaget.

Minton får åka hoj i garaget. 

Under hela året gick vi och väntade på besked från kommunen om tomt som vi anmält vårt intresse för. 37 tomter släpptes i december 2012 och vi stod långt ner i tomtkön och trodde länge att vi inte skulle få någon. Men så i augusti fick vi glatt besked! Vi hade 10 tomter att välja på, gissningsvis bidrog lågkonjunkturen till att vi kunde få tomt. Endast fem av tomterna var intressanta för oss och till sist bestämde vi oss för vilken vi ville ha.

Här ska vi bygga bo!

Vi ville fortsätta vår planering inför husbyggandet så fort vi fått tomt men vid det laget var jag höggravid och gick ner på lågfart. Närsomhelst kunde lill*n titta ut och jag hade ingen egentlig ork att engagera mig i planritningar och hustillverkare just då. Men vi hade några favoriter som vi under hösten hade dialog med.

Den 20 september (bf) kom och gick. Jag var inte förvånad att jag gick över tiden men jag hade aldrig trott att jag skulle gå två veckor över och bli igångsatt. Utan att då riktigt kunna förstå hur värt det skulle vara att stå ut de där veckorna kom hon så till oss den 5 oktober och lyckan var total.

Nyfödd och älskad dotter.

Med en lugn och lättsam dotter var vi runt och träffade några av de hustillverkare vi hade som favoriter. Som jag tidigare berättat föll vårt val på Eksjöhus och deras Trend Pulpet. Vi har gjort om huset en del, både vad gäller planritning och tillbyggnad. Grundmodell på Eksjöhus hemsida.

Trend Pulpet, bild från Eksjöhus hemsida.

Sen Emmie föddes har fotograferandet ökat rejält. Försöker att inte enbart fota med mobilkameran utan även med digitalkameran och systemkameran. I våras investerade vi i en systemkamera och grundtanken var att ha en sådan när vi nu skulle bli föräldrar. Jag tog många bilder på Emmie med den när vi skulle göra dopinbjudningar och tackkort. Det är inte helt lätt att fotografera ett spädbarn men när man väl lyckas få till en bra bild är det så kul!

Hon var snabb på att vrida huvudet :)

2013 var verkligen inte ett lika bra träningsår som 2012 då jag tränade över 100 gånger på gymmet. Men med 7 kg kvar av mina 24 graviditetskilon är jag nu på gång igen och 2014 är året då jag ska få tillbaka min figur, bli mer vältränad och förhoppningsvis ganska nöjd med min kropp (helt nöjd blir man väl aldrig). I julklapp fick jag en del träningskläder och jag shoppade även lite på rean. Och det är otroligt hur mycket snygga träningskläder gör för motivationen.

Gymträning den 29 december.

2013 har verkligen varit ett omvälvande år, flera drömmar har gått i uppfyllelse. Resan till New York, en hustomt och såklart drömmen att få bli mamma. Det är verkligen något jag inte tog för givet. Det är den största gåvan man kan tänka sig, sannolikt det största jag kommer att uppleva i mitt liv. Emmie är snart tre månader och nu känns hon lika självklar i våra liv som livet utan barn var självklart tidigare. Jag älskar denna tjej och är så tacksam att hon kom till oss!

Pappa kittlar Emmie.