Årsresumé 2013

Vilket år! Helt klart det bästa och mest betydelsefulla i mitt liv så här långt. Jag ska försöka ge mig på en sammanfattning som inte enbart har med moderskap att göra, även om det såklart är det största som hänt det här året. Här är förra årets resumé. Även 2012 var ett händelserikt år med ny stad och nytt jobb.

I mitten av januari väntade jag på mensen och jag hade full koll på vilken dag den borde komma. Redan innan den dagen var slut kände jag på mig att jag nog var gravid (äntligen). Så jag gick till Apoteket och köpte test på lunchen. Var så ivrig att komma hem och testa trots att sambon var på kundresa. Väl hemma och med kiss på stickan kunde jag se ett svagt + men var ändå osäker. Googlade för att se hur andras plus sett ut och insåg då "Jag är gravid!" En sån lyckokänsla! Jag hade tänkt vänta till sambon kom hem dan därpå och berätta på ett kul sätt men jag pallade inte vänta. Skickade ett mess och skrev "Ring mig!" och när han väl ringde berättade jag och han hade då svårt att fatta det.

Suddigt plus på stickan. Mms:ade bilden till sambon som var på annan ort.

Vi njöt, dock med viss oro, av de kommande veckorna men det dröjde inte länge förrän jag började känna av det klassiska graviditetsillamåendet. I princip var hela februari en månad jag helst velat radera ur kalendern. Jag blev sjukskriven på halvtid då jag inte kom upp ur sängen på förmiddagarna. Vår resa till Åre i mitten av mars var hotad och det kändes jobbigt men ungefär en vecka innan avfärd lättade illamåendet och jag vågade börja se framemot resan.

Gänget i Åre fikar utanför en mysig kåta på Tegefjäll.

Vi hade en toppenvecka i Åre tillsammans med fem kompisar och när vi kom hem var det dags för kontroll på Mvc och 12 veckor hade passerat så vi kunde börja slappna av och se framemot min växande mage :)

Bebis på jäsning, här i vecka 22.

Tidigt insåg jag att jag inte skulle kunna köra motorcykel den här säsongen så jag bestämde mig för att sälja den. Tyvärr blir den bortprioriterad under graviditet och småbarnsår. Det kändes sorgligt men ändå som ett bra beslut och killen som köpte den var precis en sån person man vill sälja sin pärla till. Han var överlycklig. 

Kollat lufttryck innan den ska besiktigas för att sedan läggas ut på Blocket.

Våren tickade på och i maj åkte vi till Stockholm för att gå på Bon Jovi. En superskön helg med försmak av den varma och goa sommaren som vi ovetande hade framför oss. Trots en del oflyt hade vi kalaskul i huvudstaden.

Bon Jovi på Stadion den 24 maj.

Snart hade halva året gått och det var dags för vår stora resa till New York, som jag längtat! Det har alltid varit ett drömresmål och nu äntligen skulle vi åka dit. Det är verkligen en stor stad och då var vi ändå bara på Manhattan. Broadway var det som jag blev mest fascinerad av, det som gav mig mest "wow"-känsla. Vi var där flera kvällar och efteråt kände jag att vi hade behövt mer tid där men 6 dagar ska räcka till mycket. Resan var värd varenda krona och jag vill absolut tillbaka men det lär nog dröja några år nu när vi har småbarn. Jag köpte ju inga kläder där som sambon gjorde och det vill jag såklart göra nästa gång.

Broadway, så häftigt!

Jag utanför vårt hotell, The New Yorker.

I slutet av juni åkte vi till Nyköping på namngivningsceremoni för min yngste brorsson Sixten. Det var en superhärlig sommarhelg och jag verkligen njöt av vår lilla roadtrip genom ett vackert Sverige.

På ett pittoreskt lantställe utanför Nyköping. 

Sommaren fortsatte med underbart väder och svullna fötter. I juli var det högsommarvärme och jag njöt till fullo av det härliga vädret även om magen gjorde att jag inte kunde sola ryggen. Inte förrän i augusti började jag tycka värmen blev jobbig när jag blev alltmer höggravid.

På stranden i juli.

Jag gick i flipflops ända till slutet av september.

 I juli hann vi med ytterligare en konsert. Gyllene Tider på Ullevi i Göteborg. Det var också en superhärlig sommarkväll, helt fantastisk. Konserten var bra och nostalgisk. Höjdpunkten var när Marie Fredriksson helt överraskande kom in och sjöng sista låten "När alla vännerna gått hem". Det var magiskt och jag hade gåshud över hela kroppen!

Allsång på Ullevi till välkända låtar.

När jag fyllde år var min äldste brorsson Minton på besök. Som jag skrivit om innan är sambon lite av en idol för honom. För ett par år sedan fick han sitta på min motorcykel och då var han ganska tuff. Men nu var han lite mesigare. Efter viss övertalan gick han med på att sitta på sambons hoj och det ångrade han inte och sen tog sambon honom på en försiktig tur i garaget.

Minton får åka hoj i garaget. 

Under hela året gick vi och väntade på besked från kommunen om tomt som vi anmält vårt intresse för. 37 tomter släpptes i december 2012 och vi stod långt ner i tomtkön och trodde länge att vi inte skulle få någon. Men så i augusti fick vi glatt besked! Vi hade 10 tomter att välja på, gissningsvis bidrog lågkonjunkturen till att vi kunde få tomt. Endast fem av tomterna var intressanta för oss och till sist bestämde vi oss för vilken vi ville ha.

Här ska vi bygga bo!

Vi ville fortsätta vår planering inför husbyggandet så fort vi fått tomt men vid det laget var jag höggravid och gick ner på lågfart. Närsomhelst kunde lill*n titta ut och jag hade ingen egentlig ork att engagera mig i planritningar och hustillverkare just då. Men vi hade några favoriter som vi under hösten hade dialog med.

Den 20 september (bf) kom och gick. Jag var inte förvånad att jag gick över tiden men jag hade aldrig trott att jag skulle gå två veckor över och bli igångsatt. Utan att då riktigt kunna förstå hur värt det skulle vara att stå ut de där veckorna kom hon så till oss den 5 oktober och lyckan var total.

Nyfödd och älskad dotter.

Med en lugn och lättsam dotter var vi runt och träffade några av de hustillverkare vi hade som favoriter. Som jag tidigare berättat föll vårt val på Eksjöhus och deras Trend Pulpet. Vi har gjort om huset en del, både vad gäller planritning och tillbyggnad. Grundmodell på Eksjöhus hemsida.

Trend Pulpet, bild från Eksjöhus hemsida.

Sen Emmie föddes har fotograferandet ökat rejält. Försöker att inte enbart fota med mobilkameran utan även med digitalkameran och systemkameran. I våras investerade vi i en systemkamera och grundtanken var att ha en sådan när vi nu skulle bli föräldrar. Jag tog många bilder på Emmie med den när vi skulle göra dopinbjudningar och tackkort. Det är inte helt lätt att fotografera ett spädbarn men när man väl lyckas få till en bra bild är det så kul!

Hon var snabb på att vrida huvudet :)

2013 var verkligen inte ett lika bra träningsår som 2012 då jag tränade över 100 gånger på gymmet. Men med 7 kg kvar av mina 24 graviditetskilon är jag nu på gång igen och 2014 är året då jag ska få tillbaka min figur, bli mer vältränad och förhoppningsvis ganska nöjd med min kropp (helt nöjd blir man väl aldrig). I julklapp fick jag en del träningskläder och jag shoppade även lite på rean. Och det är otroligt hur mycket snygga träningskläder gör för motivationen.

Gymträning den 29 december.

2013 har verkligen varit ett omvälvande år, flera drömmar har gått i uppfyllelse. Resan till New York, en hustomt och såklart drömmen att få bli mamma. Det är verkligen något jag inte tog för givet. Det är den största gåvan man kan tänka sig, sannolikt det största jag kommer att uppleva i mitt liv. Emmie är snart tre månader och nu känns hon lika självklar i våra liv som livet utan barn var självklart tidigare. Jag älskar denna tjej och är så tacksam att hon kom till oss!

Pappa kittlar Emmie.

Min sambo

Sambon är lite av en doldis här på bloggen och vill så vara. Han syns här och var men har då alltid godkänt bild (och ibland även text). Men idag vill jag hylla honom och därför handlar detta inlägg om just honom. Han vet att jag älskar honom, det säger jag ganska ofta men i övrigt är jag dålig på att ge komplimanger till vardags. Det är lätt att tappa bort hur viktigt det är att ge beröm och komplimanger, både för vad ens partner gör och hur han/hon ser ut. Det pratade vi om igår och jag känner att jag vill bli bättre på det.

Så nu vill jag passa på att säga till honom och er som läser att jag har en toppenkille till fästman, sambo och far till vår Emmie. Han är snygg, händig, allmänbildad, vältränad, omhändertagande, rolig och generös. Jag är så glad att jag har honom! Nu har vi varit tillsammans i 3,5 år och det känns som att 2014 kommer att bli ett stort år för oss. Emmies första år och nytt hus, ska bli så kul!

LU

Aktivitetsledare vid klättring på Bjärehalvön.

En korv i farten efter promenad på Djurgården i Stockholm.

Provade en pretzel i New York.

Strandhäng i Tylösand.

Stolt blivande far.

Dagstripp till Göteborg

Har längtat efter att åka till Göteborg och bara strosa runt, fika och känna pulsen lite. Idag tog jag tåget upp och lämnade Emmie hemma hos sambon. Jag åkte upp för att träffa min kära kompis Sabina och få lite kvalitetstid ihop med henne. Det var verkligen jättehärligt och mysigt att vara i stan och hänga med fröken S. Kändes lite som gamla tider, hon och jag utan män och barn. Sånt är väldigt värdefullt! Tiden sprang i väg och jag föreslog att vi en annan gång ska ta in på hotell för att få extra tid att umgås. Hon tyckte spa vilket låter så härligt. Får se när vi får till det men det tror jag verkligen på.

Insåg efteråt att jag inte tagit en enda bild på henne eller oss idag men det blev två andra bilder från Centralstationen i alla fall. En paraplyautomat (fiffigt!) och bröstmjölkspumpande på en toalett innan hemfärd. 

Trots att jag hade jättekul i Gbg var det underbart att komma hem till den här lilla skruttan. Kvällen till ära i ny pyjamas, så söt! Tänk, om en vecka är hon tre månader. Bästa tre månaderna i mitt liv. 

Vår julafton

Nu känner jag mig sugen på att berätta lite om vår julafton. Som jag skrev igår var juldagen en riktig slappedag, vi lunkade runt i myskläder typ hela dagen och det var underbart! Jag såg på Askungen (the movie), för första gången i mitt liv och vi hade en riktigt mysig familjedag.

Julafton började med att jag och sambon gav varandra morgonpaket, vi brukar köpa nåt litet som vi öppnar i sängen. Jag fick en läslampa (som jag önskat mig) som jag ska ha när jag läser en bok i sängen och inte vill tända den starka sänglampan.

Fiffig läslampa.

Efter att vi gjort oss fina och Emmie fått ett julbad åkte vi till Laholm för att fira jul med sambons föräldrar, systrar, svåger och Emmies kusin Jonathan. 

Sambons systrar Victoria och Camilla med Emmie och kusin Jonathan.

Dagen förflöt i en rasande fart, vi åt dopp i grytan (första gången för mig!), umgicks, fikade, kollade Kalle, åt massa god mat, öppnade julklappar och hade en väldigt mysig julafton tillsammans.

En del av all god julmat.

Emmies första möte med tomten (faster Victoria).

Många paket och hunden letar efter sitt godis :)

Emmie i pappas trygga famn.

Vi fick många fina klappar alla tre och en av de klappar som jag blev extra förtjust i är den här boken. Den ska jag fylla i under Emmies uppväxt och sen ska hon få den för att lära sig om sin mamma och hennes uppväxt. Jag ska skriva om erfarenheter i mitt liv och råd jag vill ge till henne i livet. Det är mycket som ska fyllas i, inte bara om mig själv utan även om mina föräldrar och om mina mor- och farföräldrar. Jag får allt ta hjälp av mamma för att lyckas. 

Otroligt fin bok med massa sidor som ska fyllas med text och bilder på mig som barn.

För ett par veckor sen köpte jag och sambon en gemensam julklapp till oss själva som vi skulle öppna först på julafton. Och nu äntligen får vi glädje av innehållet! Nu blir det till att slänga flera av de dåliga knivar vi använt hittills. 

Rejäla knivar av bra kvalitet.

Vi har fått massa fina julklappar, både av min familj och av sambons. Kan inte lägga ut alla fina saker här men vi tackar så mycket, vi är otroligt tacksamma och glada. Men trots att Emmie fått hur mycket fint som helst är det just nu bara en sak som hon bryr sig om och det är påfågeln som vi döpt till Palle och hängt vid skötbordet. Hon kan vara hur grinig och kinkig som helst men när hon hamnar på skötbordet och får syn på Palle spricker hon upp i världens leende och börjar "prata" med honom. Det är underbart att se. Häromdagen la jag ut bilder på en leende Emmie som tittar på Palle.

Palle påfågel, Emmies första favorit. 

Juldagsslapp

Det här är jag och Emmie vid 12-tiden på juldagen. Slappar så mycket vi bara kan. Julafton var fantastiskt härlig och det kändes väldigt speciellt att fira jul med vår lilla dotter!

Sms med mamma/mormor

För några dagar sen sms:ade jag fram och tillbaka med min mamma. Jag skickade två bilder på Emmie när hon ligger på skötbordet och skrattar åt Palle påfågel som hon fick i julklapp av lillebror och hans familj.

Ser framemot när Emmie växer upp och vill åka upp till mormor och morfar över en helg såsom jag ibland gjorde till min egen mormor när jag var yngre. Det var väldigt speciellt och jag och mormor hade ett särskilt band. Vi spelade kort, läste veckotidningar, bakade och pratade mycket. Hon var den som lärde mig både att sticka och virka. Hon kallade mig alltid för mormors lilla tös. Det hoppas jag att Emmie blir även för sin mormor. 

Att få "push present"

Häromdagen snubblade jag över uttrycket push present. Insåg att det är något riktigt bra! Det är något en nybliven far kan (bör?) ge till den nyblivna mamman för att visa sin uppskattning och kärlek för henne då hon inte bara fött deras barn utan också burit det i nio månader med allt vad det innebär. Det är väl fantastiskt?! Och det säger jag inte bara som nybliven mamma, om sambon hade gått igenom det min kropp genomgått det senaste året hade jag jättegärna köpt eller gjort något fint för honom.

Igår mailade jag över en länk till sambon på jobbet; http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2010/08/23/push-presenter/

Efter jobbet kom han hem med en blombukett och sa att han är lite dålig på att visa sin uppskattning och att han älskar mig. Frågade om det hade med mailet att göra men det hade det inte sa han. Redan för nån vecka sen hade han tänkt köpa blommor. Kanske var det mitt mail som påminde honom iaf :)

Det bästa min käre sambo kan ge mig är dock att vara den underbare far till Emmie som han faktiskt är. Egentligen är det väl en självklarhet men jag njuter verkligen av att se dem tillsammans när de småpratar, näsgnuggar och myser. 

Sjusovare

Nu är klockan snart 11 på förmiddagen och Emmie sover än. I natt sov hon mellan 23.30 och 08.30. Ammade henne en kort stund och sen somnade hon igen och hon sover alltså fortfarande. Igår eftermiddag sov hon mellan 14 och 18.30 vilket gjorde att jag undrade om natten skulle bli jobbig. Men det har visat sig även tidigare att det inte hänger ihop. Vår tjej sover mycket helt enkelt. Men ibland vill man väcka henne för det kan bli lite ensamt när hon sover för länge. Om jag från början vetat hur länge hon skulle sova kunde jag planerat vad jag skulle göra under tiden men man vågar ju inte direkt sätta i gång med stora julbaket :)

Tavla i generationer

Den här söta tavlan hade jag på mitt rum när jag var liten. Jag hade helt glömt bort den men i helgen kom mamma med den och frågade om jag ville ha den till Emmie. Hon berättade att hon hade fått den när hon var liten, hon visste inte vilket år men förmodligen i slutet av 50-talet. Jag vill absolut att Emmie ska ha den! Den ska hon ha i sitt rum i vårt framtida hus. Jag bad mamma skriva en liten hälsning till sitt barnbarn på baksidan. Kanske är detta en tavla som Emmie kommer ge till sin framtida dotter och senare barnbarn! Jag blir riktigt glad när jag ser den här tavlan och är oerhört tacksam över att mamma har sparat den så att min dotter kan få ha den i sitt flickrum. Jag ska låta Emmie få veta att det är en tavla hon fått av sin mormor.

Lille Sixten

I helgen var vi i Kungälv för att fira minijul med mina föräldrar och lillebror med familj som kommit ner från Stockholm. Mamma och pappa åker utomlands över jul och nyår i år så därför blev det en tidig jul med dem. Vi hade jättemysigt och lillskruttan fick många fina klappar!

Min yngste brorsson Sixten, knappt ett år gammal, är så himla go. Ibland sträckte han upp sina armar mot mig och sa "mamma" :) och mamma som jag numera är tog jag såklart upp honom. Han provade Emmies liggdel och fick precis plats. 

Tänk va kul man kan ha med en pappåse! Den tyckte Sixten var roligare än alla klappar han precis fått. 

På vägen upp stannade vi till i Västra Frölunda och köpte en bärsjal som jag hittat på Blocket. Det krävs lite träning för att få till den bra på kroppen och att smidigt få Emmie på plats men jag kollade youtube och lyckades hyfsat med den första varianten i alla fall.