Tyvärr tillhör sambon den kategorin också. Han är en enveten rackare som inte fattar hur viktigt det kan vara. HAN cyklar ju så bra! Men det är ju inte bara ens egen förmåga som avgör hjälmens betydelse. Jag har en kompis som cyklade vält för ett par år sen och skadade sig rejält, brutna revben, blåmärken och sjukskrivning. Hade han inte haft hjälm kanske hans barn hade varit faderslösa idag. Och på jobbet hörde jag talas om en läkare i Varberg som cyklade (utan hjälm!) på en isfläck precis i närheten av sjukhuset, han slog i huvudet så illa att han dog direkt.
När sambon fyllde år i våras erbjöd jag honom att önska sig en cykelhjälm. Och om han inte skulle göra det så skulle han ovillkorligen få en nästa år. För när vi väl fått barn och ska ut och cykla ska hela familjen ha hjälm. Vilken signal sänder det till barnet annars? Man ser så många vuxna som är ute och cyklar med sina barn, barnen har hjälm men inte föräldrarna. Jag förstår faktiskt inte varför. Som sambos tycker man lika om vissa saker och såklart olika om vissa andra. Men ens värderingar brukar vara väldigt lika och det tycker jag är viktigt. Just på den här punkten har vi dock inte riktigt nått fram. Förhoppningsvis kommer det att ändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar