Motorcykeln såld

Så har man då sålt sin motorcykel. Känns väldigt bra samtidigt som det är lite vemodigt och ledsamt. Jag tog mc-kort som en riktig ego-grej när jag var 33 år och det var en kick att köpa sin egen hoj några månader senare. Inte alls samma känsla som att köpa sig en bil. Nu har jag ingen mc längre, ingen egen. Kan åka med på sambons och om jag hade haft längre ben kunde jag kört den också men det går inte. Den är alldeles för hög, jag dinglar med fötterna. Tänker att jag vill skaffa en ny hoj i framtiden men jag måste vara realistisk, det blir nog inte de närmaste åren direkt. Som småbarnsförälder kan vi ju inte gärna fixa barnvakt så fort vi vill ut och åka tillsammans. En och en kan man ju köra men då räcker det också med en hoj. Sambon är sugen på att byta hoj och då har jag sagt att han måste köpa en lägre så att jag kan köra den.

Killen som köpte hojen blev störtförtjust i den och det känns extra kul att sälja den till en så trevlig prick. Han hade haft körkortet i 10 år men inte haft någon hoj så nu var det dags. Han jobbar som brandman och verkar riktigt reko. Bästa köparen jag kunnat få tror jag. Fick tom priset jag begärt så jag är verkligen nöjd.

Måste visa ett mail jag fick av en annan "spekulant". En kille som sade sig heta Mikael skrev så här:
HEJ
du är intresserad av att byta bilen?
MVH

Jag svarade:
Nä, tack. Jag har ingen bil. Vill inte byta mc:n heller.

Han svarade då:
Jag har bil och vill slå på din MC.

Jag var på vippen att svara honom att man inte slår på min mc, den ska smekas ömt. Men sambon sa att man inte ska skämta med vissa tjommar så jag lät bli.

Jag kl 06.55 utanför Bilprovningen i fredags. 

Hojen på inspektion. Blev klart godkänd!

Sista rundan med liten paus vid Brottet. 

Min annons på Blocket