Dyra babygym

Imorgon den 5 november fyller Emmie 1 månad. Inte så mycket men vi ser att hon utvecklas och hon börjar fokusera blicken mer och mer. Och vi har insett att hon behöver lite mer stimulans än vad hon just nu får. Så vi bestämde oss i helgen för att införskaffa ett babygym och mobil till vagga och skötbord. Tyvärr är det inte speciellt billigt märkte vi. 700 spänn för babygym och 400 för en musikmobil. När vi stod i butiken började vi fundera på att åka till Ullared, där är de ju garanterat mycket billigare. Men eftersom hon är så liten började vi klura på det här med RS-virus som man hört talas om. Vi googlade och ringde sjukvårdsupplysningen och fick uppfattningen att vi inte borde åka dit så vi lät bli. 

Idag var jag med Emmie på läkarundersökning och rådfrågade både barnmorskan och läkaren och båda avrådde mig från att åka till ställen som Gekås nu när hon är så liten. Så det kändes bra att vi inte åkte. 

Men, fortfarande behöver vi ju köpa mobil och gym till henne. Hittade en babybutik i Göteborg där vi har en rabattkupong på 20% och vi ska dit nästa helg så då åker vi till affären och kollar om vi hittar nåt bra där. 

Idag gick jag förbi Babyproffsen här i Halmstad och jag gick in en sväng för att kolla igen. Tänkte att vi nog behöver införskaffa en musikmobil till vaggan redan nu. Vi måste ju tänka på hennes behov och de gosedjur hon har kan hon inte leka med än. Så jag köpte en gullig mobil som jag hoppas ska stimulera henne och underlätta vid läggning. 

Ingenjören är på jobbet men ekonomen fixade det själv! :)

Mina första skor

Mina första skor var röda och säkert typiskt 70-taliga. De är ganska slitna där fram så man kan ju undra om jag kröp mer än jag gick. Jag fick skorna av mina föräldrar för många år sen och har haft dem som prydnad sen dess. Häromdagen fick sambon sina första skor som hans syster hade hittat i nån låda tror jag. De var blåa och är något mindre slitna än mina. Visst är de söta?

Även om Emmie har fått stickade Converse kan vi nog inte klassa dem som hennes första skor. Vi får se vad det blir för nåt nån gång nästa år. Men så här söta är hennes fötter i alla fall.

Och hennes lilla hand.

Tofflor, strumpor och faderskap

I februari mådde jag som sämst i graviditeten och som en uppmuntran fick jag söta babytofflor av sambons föräldrar. De fick ligga länge i en låda. Det kändes overkligt att vi verkligen skulle få ett barn som skulle ha tofflorna på sig. Men nu är det Emmies tofflor, det första paret av flera fina som hon fått. 

Dessa söta Converse har Emmie fått av sambons systers sambos mamma. Alltså Emmies kusins farmor. Hur coola är inte virkade Converse! Vet bara inte om hon ska ha dem på fötterna eller om hon ska ha dem som prydnad. Med tiden kommer de hamna i minneslådan i alla fall. 

Dessa fina och goa vintertofflor/skor fick skruttan av sin mormor och morfar. Så söta och fina! De kommer väl till pass när vi åker till Sälen i januari.

Söta strumpor som min kompis Lotta kom förbi med. De kändes väldigt passande idag då vi skulle till Familjerätten och bekräfta att sambon är far till Emmie. 

Har hört en del om hur det går till på de där "utredningarna" men det var inte så farligt. Vi fick bara en sex-fråga; Levde ni ihop och hade sex under perioden 19 december och 21 januari? (Tiden då de räknat ut att hon måste ha blivit till.) Jag och sambon tittade på varann och skrattade. "Ja, det kan vi nog erkänna att vi gjorde." sa sambon och log. För övrigt visade graviditetstestet redan i mitten av januari att jag var gravid men det sa vi inte. 

På utflykt i Göteborg och Kungälv

Sambon är på kundresa längs Västkusten idag och imorgon. Och då passade jag och Emmie på att lifta till Kungälv och hälsa på mormor o morfar.

Sambon stannade till i Varberg och Göteborg för att träffa kunder. Under tiden han hade lunchmöte i Gbg strosade jag och Emmie på Avenyn. Underbart verkligen! Not... 

Det var riktigt ruskväder och dottern var kinkig. Jag behövde själv äta nåt så jag gick in på McDonalds när hon hade somnat. Beställde mat men hon vaknade när jag skulle äta och det var bara att plocka fram hennes mat för att få tyst på henne. Jag stod upp i ett hörn och ammade henne och åt pommes med ena handen. Min wrap hann jag inte äta upp. Funderade på att föreviga ögonblicket men beslöt att skippa det. 

Vi gick ut i regnet igen och tog oss ner till Kungsgatan för jag ville in på Zara. Hann bara ta rulltrappan upp en våning så ringer sambon och säger att han är klar. Han skulle hämta oss på Götaplatsen och jag hade ingen lust att gå hela vägen upp igen så Emmie fick åka kollektivtrafik för första gången. Ingen spårvagn men väl buss 52 :)

Sen var det dags att åka vidare till Kungälv och mormor o morfar. Så här bra trivs Emmie i morfars famn. 

I mina föräldrars badrum (i nya lägenheten) finns ett väldigt inbjudande bubbelbadkar och jag hade ju två barnvakter tillhands så jag hoppade i plurret! Mamma hade hällt i en liten aning badolja och när jag satte på bubblorna blev det ordentligt med skum. Härligt bad för en "trött" småbarnsmorsa :)

Emmie sover i min famn i sin nya fina pyjamas under tiden hennes mamma, mormor och morfar tittar på Cancergalan. 

Gott och blandat

Man har hört det av andra föräldrar, att tiden inte räcker till när man har små barn. Men det är först nu jag börjar förstå vad de menar. Ändå har vi det ganska lätt, endast ett barn som dessutom sover ganska mycket. Men då får man ju passa på att duscha, diska, plocka och göra annat så tid till att t.ex. blogga blir det inte alltid. Nu får vi se hur långt jag hinner, hon kan vakna närsomhelst för hon har sovit länge nu.

Bild tagen alldeles nyss, hon verkar på gång att vakna...

Vi är bortskämda med en unge som sover riktigt gott om natten. Vi lägger henne nån gång mellan 22.30 och 23.30 och sen sover hon hela natten, oftast. Iaf fyra av fem nätter. Annars vaknar hon max en gång per natt. Det är verkligen underbart att kunna sova gott på natten! Det var det jobbigaste de sista månaderna av graviditeten, att jag sov urdåligt och fick kämpa för att byta läge i sängen.

Efter amning vid halv nio somnade hon och sov gott i vår stora säng. Fatta, denna lilla parvel bor hos oss nu :)

Nu är vaggan bebodd! Minns när den stod tom och bara väntade på att bebis skulle flytta in hos oss. 

Tom vagga i augusti. 

Ca en gång i veckan badar vi Emmie och hon verkar tycka om det. Hon är väldigt torr om kroppen, något som är väldigt vanligt för bebisar som är överburna. Hon har haft massvis med sprickor och flagor på hela kroppen men det börjar bli bättre nu. När vi badar henne har vi därför olja i vattnet och det verkar hjälpa.

Emmie badar. 

Emmie är en underbar unge men såklart är hon grinig ibland och det är främst på kvällarna. Då blir man lätt trött på att bära runt henne och sjunga hela tiden. Så nu har jag mer och mer börjat använda bärselen. Det är skönare för kroppen och jag har armarna fria. Ofta somnar hon i den, men huvudet trillar fram mellan mina bröst och då blir hon väldigt varm i ansiktet så jag får lyfta upp det hela tiden. Bärselen kommer vi nog att ha mycket nytta av framöver, blir ännu bättre när hon kan hålla nacken själv.

Grinig Emmie i bärsele.

Jag har provat att pumpa ut mjölk några gånger då brösten varit väldigt spända. Första gångerna hällde jag ut mjölken för jag tyckte hon var för liten för att ta flaska men igår bestämde vi oss för att prova. Till vår stora förvåning fungerade det perfekt! Hon åt med stor aptit och det var ganska mycket i flaskan. Och då hade jag ändå ammat henne på båda brösten en stund innan. Så det är ju inte utan att man känner sig som en mjölkmaskin nuförtiden. Vi ska inte ge henne flaskan så mycket nu i början, det här var bara en test. Och det är ju toppen att se att det funkar för då har vi flaskan som ett alternativ när sambon ska vara ensam med henne nån gång framöver. Det var väldigt fint att se henne ligga i pappas famn och få mat. En mysig stund mellan pappa och dotter. 

Pappa matar Emmie med flaska, gick hur bra som helst!

Jag har gjort en minneslåda till Emmie. Den ska fyllas på mer och mer allteftersom. Hittills har jag lagt i; tidningen från dagen då hon föddes, min och hennes journal från förlossning och BB, våra plastband från förlossningen, den rosa lappen som satt på hennes "vagn" på BB och alla gratulationskort som har kommit efter att hon föddes. Senare tänker jag att vi lägger ner hennes första skor och annat som var "första". Nu kom jag precis på en sak jag ska lägga ner! Den första blöjan (dock inte använd). Den första storleken som faktiskt var prematur som vi fick köpa på Apoteket. Vi har gått över till Libero nr 1 nu men jag har några av den minsta sorten kvar.

Emmies minneslåda.

Överväldigad

Idag fick vi två överraskningar med posten. Det var ett superfint kort som vår vän Hanna gjort. Hon är fantastisk på att rita och skriva fint. Vi blev båda oerhört glada för detta kort! Sambon tyckte det var likt oss :)

Dessutom skickade min kompis Lisa en jättefin mössa hon sytt åt Emmie. Lite stor än men om ett litet tag sitter den nog bra. 

Utöver detta har vi ända sedan Emmie föddes fått så många fina presenter och gratulationer. Vi är helt överväldigade! Idag tittade en av sambons mostrar spontant förbi med fina kläder till skruttan och jag hade en kompis på besök som uppvaktade med fina presenter. 

I helgen fick Emmie paket från flera i min släkt. Farmor gav pengar så att vi själva kunde köpa något till Emmie. Jag hittade bl.a. en fin klänning som hon nog kan ha om nån månad då vi ska på min yngsta kusins 25-årskalas. 

Den här fina dinosaurien fick Emmie av min svägerska Janna som hon sytt själv!

Många fina presenter har hon alltså fått, vår lilla skrutta. Vi tackar ödmjukast för dem alla! 

Värsta tv:n

Innan vi åkte hem från Göteborg tog vi en sväng på Media Markt. Där fick vi syn på värsta tv:n! 85 tum, 4*full HD och knivskarp bild. Jag menar verkligen knivskarp! Det var läskigt bra bild och vi stod helt häpna och bara tittade. Designen och storleken var häftig. Prislappen var också häftig, minst sagt. 300 tkr! Undrar just vem som köper en sån. Hur många kommer de att sälja..?

Mamma o pappa flyttar

Mina föräldrar har sålt sitt hus, mitt barndomshem, och flyttat till lägenhet i Kungälv. Den här helgen gick flyttlasset och vi åkte upp för att hjälpa till. De har köpt en jättefin lägenhet och jag är säker på att de kommer att trivas.

Emmie fick träffa många släktingar på mammas sida. Mina mostrar och morbröder, farmor, min lillebror med sambo och lilla son och såklart sin mormor och morfar. Imorgon blir det fler att träffa, bl.a. min morfar. Så det blir fyra generationer både med min farmor och morfar. 

Här är Emmie i mormors famn med mormors syster som övervakar. 

Såhär gott sover skruttan med pappa. 

Och här ligger hon på mitt bröst. Mysigt till tusen. 

På promenad

Idag började sambon jobba igen. Han har två pappadagar kvar att ta ut inom 60 dagar och de tänkte han använda för att förlänga ett par helger. Allt har ju flutit på jätteväl med Emmie så därför kände vi att det funkade.

Men det var allt lite tomt efter pappa när vi vaknade idag. Vi har haft så mysigt tillsammans senaste veckorna. Och vi har kunnat turas om att ta Emmie. Det var viss skillnad idag, det är ju bara en person hon kan få uppmärksamhet från. Tror att hon känner av att pappa är borta. 

Vi kom ut på en liten promenad i alla fall. Först var hon vaken men sen sov hon gott. 

Ny vardag

Sen Emmie kom till oss har mycket ändrats men hon är faktiskt lättare än vi trodde. Hon sover och äter mycket. Två nätter har hon sovit 7 timmar i sträck, vissa andra vaknar hon bara en gång. När jag pratar med andra så verkar det vara ovanligt när de är såhär små. Men hon har gått upp bra i vikt så bm säger att det inte gör nåt om hon inte vaknar på natten.

Men iom att hon sover så länge blir mina bröst väldigt spända så idag provade jag för första gången att pumpa ut för att "lätta på trycket". Det gick hur smidigt som helst. Jag smakade på mjölken och den smakade lite sött, inte så fet som jag hade trott. 

Häromdagen hade vi lite kompisar här och vi fick ett så fint kort av Helena och Anders. Det var en otroligt vacker text på insidan. Blev gråtmild när jag läste för det träffade mitt i!

För att visa vår tacksamhet gentemot personalen på förlossningen och BB bestämde vi oss för att skicka ett tackkort. Det såg vi att många hade gjort när vi var där. 

Livet rullar på i vår lilla familj. Det känns oerhört härligt att vara i den här bubblan. Jobbet och annat som förr upptog många tankar är inte alls lika viktigt längre. Det är Emmie, vi och nuet som räknas.